Nu allihopa vill vi sjunga
av fulla hjärtan och lunga
vi aldrig fått
så mycket gott
och så här bra har vi aldrig mått
när nu vi länsat alla faten vi klämma i: Tack för maten!
Här sannerligen haver gästen
fått lite innanför västen
vi kråset smort
mer än vi bort ja,
känn på magen, om ni ej trott
Vi fyller på andnings-apparaten
och klämmer i: Tack för maten!
Vi går mot de dillprydda berg, fallera,som lånat av rubinerna sin färg, fallera!Så skön på stora faten ligger kräftan, gudamaten,vilken
Vi lever i SeKeLs glansdagar,på tekfak och tentor vi klagar.När CSN pengar vi jagardå sjunger vi såhär: Med svart kavaj
Mitt i stan bor en kille som heter KalleOch Kalle har ett träd som han kallar sitt egetHan ligger där
Se, svarta Rudolf dansaroch böjer sin nacke och ler.Han tänker på stormande nätterI Amsterdams glädjekvarter.Han drömmer om flickornas kransaroch svävande
En punkrockare han bor i staden,han krockar pungar mest hela dagen.Han krockar stora han krossar små,han krockar några så de
Skåne i min leverbrännvin har renat mitt blod.OP och bäsk och geneverskänker mig kraft och mod.Men får mig att tappa
Denna thaftär den bäthta thft thythtemet haftDenna thaftär den bäthta thaft dom haftOch den thom inte har nån krafthan dricka
Jag åkte till storstaden Mora, där träffa’ jag sta’ns största – – – Flicka. En flicka för kärlek och solsken
Jag kör något berusad, men gasar ändå. Jag är full av förväntan inför allt jag kan få. Om jag lever
Guantanamera Vi bakar kukar av lera Dom torka i solen Vi drar dom upp under kjolen Guantanamera Vi bakar många
Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frèreinom ett mörker sig slutarhur guld och purpur i skoveln, den där,byts till
Han tog av mig min kavajOch bröt av mig båda klornasedan höjde han sitt glas och saMin sköna, skål, gutår!