Sån tur för oss att den
mångomtalade skatten
gällde centen
men ej procenten,
så inte brännvin blev vatten!
Kräftans hyllning
Kräftorna glöda i dräkt av dill.Ölet i glaset och snapsen intill.Tänk att få trivas på sådant kalas,man känner sig vara
Sån tur för oss att den
mångomtalade skatten
gällde centen
men ej procenten,
så inte brännvin blev vatten!
Kräftorna glöda i dräkt av dill.Ölet i glaset och snapsen intill.Tänk att få trivas på sådant kalas,man känner sig vara
Kiss i sängen och ha det bra, ligga lita och fundera. Varm om stjärten som en sommardag, jag tror jag
I går var jag nere och tråkig och dysterJa, ja, så tråkig och dyster,ja, både tråkig och dyster. Men snart
Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillaallt uti dalen stilla,och snäckorna så röda, de lysa uppå sand. Jag längtar till Italien, där palmerna de ståså doftande och höga med gröna blader på,där gossen spelar lutainvid sin flickas ruta,när aftonstunden kommer med många stjärnor små. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.Jag ser i mina drömmarde silvervita strömmarmed tusende gondoler uppå den klara flod. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda skenjag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,och hur i aktern sitter,beglänst av stjärnans glitter,en späd italienska med röst så ljus och len. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillai dalen, mörk och stilla,när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.
Jag var ung en gång för länge sen,en blottare på stan,och dessutom var jag traktens nymfoman.Varje flicka, varje pojke,var för
Och kräftor vi äta utan knot, fallera,mot dåligt lynne skänka de oss bot, fallera.|: Ty till var kräfteflickaen brännvinsnubb vi
Är du rädd att jag studerar vem du är,Dina handlingssätt, beslut och allt sånt därÄr du nojig att jag räknar
Nu fattar vi glasen och tar kalla supen.Låt malört och Skåne försvinna i strupen.En sup till en kräfta det smakar
Tussan lull, utav brännvin blir man full,å’ slipsen man doppar i smöret.Och näsan den blir röd,och ögonen får glöd,Men tusan
Hur länge ska på borden den lilla halvan stå? Ska snart höras orden: Låt halvan gå, låt gå! Det ärvda
När jag stämmer i med min visa om hundenoch folk sjunger med, oh jag njuter av stundenJag blir helt berusad
Kräftan är ett litet djur,vi tackom nu så gärna,som bör sitta uti bur,med klorna kan hon spjärna.Ingen dager synes än,lyktorna
Käraste bröder, systrar och vänner,si fader Berg han skruvar och spännersträngarna på fiolenoch stråken han tar i hand.Ögat är borta,
Ekorrn satt i tallen,bryggde litet planksaft.Därav blev han knall, menöverfylld av mankraft.Hoppa han till stugan så,våldtog katten och gick påmed
Järnvägsbommar vinter å sommarsköter å passar dä’ gör ja’.Men förra hösta då fick ja’ lusta’att fara te’ Vara på barnens
En kall ruskig höst, kom vinden från öst,och medförde strom och dimma.Å då tyckte jag, att lämpligt va´att lära min
Det kommer, det kommer från Åhus bryggeri,och dricker du mycket så blir det fylleri.Så bitter, så bitter det är den
Gläns över sjö och strand,stjärna ur fjärran,du som i Österlandtändes av Herran.Stjärnan från Betlehemleder ej bort, men hem.Barnen och herdarnaföljer