Kräfta, kräfta prydd med dill,
och en immig sup därtill,
bröd och smör och ost och sill
och så några supar till.
Kräfta, kräfta prydd med dill,
nu vi får allt vad vi vill.
En kylig sup sup supen sup jag styrdemot gapets gapande gapande gapSaliven yrdeOch tungan krullade krullade signär supen rullade rullade
Det var längesen vi fira sommar’n senastdet var längesen man fick en riktig supdet var längesen vi sjöng om lilla
Nu är det jul igenOch nu är det jul igenOch efter nu så kommer sedan.Men det var inte sant,Nej, det
Nu grönskar det i dalens famnnu doftar äng och lid.Kom med, kom med på vandringsfärdi vårens glada tid!Var dag är
En grann liten kräfthona låg på ett fat,dill-dilleri, dill-dillera,och hon tänkte på livet hon levat i spa’t,dill-dilleri, hurra.Och livet hon
Född i Norge, bor i Sverige,Danmark är mitt fosterland,talar spanska som en jude,fast engelsman jag är.Full idag och full imorgon,så
Än kan vi skilja på tak och golvTvå gånger sju och en halv är tolvTvå gånger fem är sjuHur i
Imsig, vimsig blir man utav lite vin, klättrar upp på stolen, verkar piggelin. Ramlar under bordet, sussar en minut. Vaknar
Häll inte i örat,ej heller i håret.Helt fel är i armveck,så och på låret.Nej ska det ej sluta helt katastrofalt,gör
Kräftan lyser i karottenoch den största finns i botten.Dit vi ska ner, tills att vi servem som till sist haver
Här ges det nubbarför alla gubbaroch även kvinnfolk ska taVi helan hivatså här blir livatoch halvan drickas nu ska.Vi slukar
Välkommen hit, ta er en bitnjut utav brännevin å akvavit.Skoj ska vi ha, dansa vi skatrivas så där förtroligt.Humöret på
Kräftan å ja’, kräftan å ja’,trivas så bra tillsammans, hon å ja’.Kräftan å ja’, kräftan å ja’,vi trivas i fröjd
Låt vårsången jubla från läppar som le!Vårt humör aldrig dör när våren gjort entré.Se mössorna blända från vitkulig rundoch allting
Opp, Amaryllis! Vakna min lilla!Vädret är stilla,luften sval.Regnbågen prålar,med sina strålarrandiga målarskog och dal.Amaryllis, låt mig utan vådai Neptuni famn
Det satt en mus på en klyvarbom och torr i fetta var kräket, och tungan hängde fån skepparns gom, mot
Bland riter sakrala och dito profana att sjunga till snaps är en inrotad vana men utrotad snart blev väl männ’skan
All stelhet lägg av och var fri, fallera.Det hänger på just dig hur här ska bli, fallera.Låt skrattlaviner rungaIkväll är