Minne, jag har tappat mitt minne,
är jag svensk eller finne,
kommer inte ihåg.
Inne, är jag ut eller inne,
jag har luckor i minne,
såndär små alkohol.
Men besinn’er, man tätar med
det brännvin man får,
när som minne och helan går.
Att suga och bita och tugga och slickakan alla med glädje, båd pojke och flickaom associationer får dig att bli
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,som fågelen bortflyger när sommaren tar slut.Han kommer en gång åter när
Men var är den – förra supen?Den stod här – för en minut se´nAldrig får man – så det räckerJättegod
Att sitta kring bordet med några go’ vännermed sillen på fatet och snapsen i glaset.Att sjunga en sång då, men
Här är vi ju alla vänneroch alla varandra känner.Så skål på oss nu go vänneroch välkomna hit.Vi skålar för våra
Jag vill förtälja, om en högst förunderlig man.Han var den första, som den lilla supen uppfann.Han tog fram potäter,sånt som
Långt ner i Småland där rider själva djävulenmed laddade pistoler och knallande gevär.Och alla små djävlar de spelar på fioleroch
När jag får sill i magen föds en längtan,att få den nedsänd badande i spritoch för att hjälpa den uti
Nu när gamla månen blänkeralla mänskor går och tänker:I kväll vi våra sorger dränker!uppå kräftans högtidsdag. Bort med alla undanflykteroch
|: Hej påskakärringar på kvasten låt oss till Blåkulla fara, 😐och svira runt tills annanda’n,och ta en jäkel med själve
O helga sup, o helga sup för magendå gudagåvan i strupen slank ned.Till för att läka inre brott, så ta
Bellman vinglar full på Haga,mot en kantsten vacklar han till.Alla skrattar, skrålar glada,höra honom sjunga alla vill.Minsta kräk uti sin
Till Österland vill jag fara,Där bor allrakärasten min.Bortom berg och djupa dalarAllt under så grönan lind. Jag där vill bygga
Buller och trätor och slagsmåI och fasor,stölder och rån även mordbrand och nöd,drunkning, förfrysning och armod och trasor,sjukdom och svaghet,
hårt bröd och mjölk dä är för jävligt då kan en lägg sej ner o tvärdö! hårt bröd och mjölk
Alla glor på bored för där står nån glas hår o en viddju hont sypen den skall tas yppna po
Det var en gång en helan-gorakatt, fallerasom älskade en vanlig bonnakatt, falleraoch följden blev en jamarefast den var mycket tamaredet