Våren är kommen, på sina kransar
ängarna binda himlen är blå,
pilträden bära gullgula fransar,
tuvorna vagga ljusalver små.
Bäckarna brusa,
vindarna susa,
böljorna glittra,
fåglarna kvittra,
sippan i lunden nigande står,
högt upp i luften lärkorna sjunga;
nu är det vår, hurra, hurra!
Våren är kommen, på sina kransar
ängarna binda himlen är blå,
pilträden bära gullgula fransar,
tuvorna vagga ljusalver små.
En kärleksdryck så ljuv och svalsom får dig att bli flörti’det är det goda vinet härdu känner dig som förti’.
Ikväll tar vi avsked av frökenåt ungkarl’n vi säger adjöken.Av dem ser vi nu inte röken.De blivit Herr och Fru,
Nu har vi fattat bladet och nu skall vi sjunga så fönsterna de skalla och taket skall gunga.Vi lovar att
Vem kan ragla förutan vin? Vem är nykter om våren? Vem kan skilja på vodka och gin, utan att smaka
Som liten sprang jag naken och saknade komplexintresset för min kropp börja´ vakna vid sexJag tittade då ner och fick
Att suga och bita och tugga och slickakan alla med glädje, båd pojke och flickaom associationer får dig att bli
Jag är lapp och jag har lite renat det är hemgjort, ja tacka för det ty att köpa blir dyrt
Kräftorna skina, röda och fina,månen ser ner på älskande par.Snapsarna ila, finna ej vilaförrän i gapet störtvågen far.Sörpla och ät
Förr så åt man svenska kräftor,bom faderi å bom faderalla.Och så drack man Bäska Droppar,bom faderi faderallan lej.Nu så blir
Lille sup, lille sup,Lille söte supenNu ska du, nu ska du,Ner igenom strupen
Så länge blicken är mildså länge ingen är vildså länge spegeln på väggen gerhalvskaplig bild.Så länge alla kan ståså länge
Vi äro musikanter allt ifrån Skaraborg.Vi äro musikanter allt ifrån Skaraborg.Vi kan spela fio-lio-lio-lej,vi kan spela basfiol och flöjt.Och vi
Hick hurra!För här kommer fylle björnarna,skuttar fram igenom sagorna.Å vi får supa mer! Fyllebjörns saften, den magiska kraften.O visst blir
Alla glor på bored för där står nån glas hår o en viddju hont sypen den skall tas yppna po
För nubben den gör en så glad till sinn, och alla vassa taggarna dom vänder man in. Och det säjs
Mors lilla Olle, på krogen sattrosor på kinden men blicken var mattLäpparna små, liksom näsan var blåbara jag kunde så