Får jag en liten under kran,
Ja då blir jag full i fan.
Jag har den äran, jag har den äran
att centilera!
Vi skålar för våra vänner
Vi skålar för våra vänneroch dom som vi känneroch dom som vi inte kännerdom skiter vi i! Vi skiter i
Får jag en liten under kran,
Ja då blir jag full i fan.
Jag har den äran, jag har den äran
att centilera!
Vi skålar för våra vänneroch dom som vi känneroch dom som vi inte kännerdom skiter vi i! Vi skiter i
Klorna dom blir röda när man knipsar krill!Och om man blir kokad med en knippe dill!
Räven raska röva riset,riset raska rena räven.Å röva ris, å räven rös,å riva räven i röven. Finnen finna femton flaskor.Flickan
Den badstrandstid nu kommer,när magen är för stor.Då hela kroppen sväller,och celluliter gror.Och alla våra valkar,lyfts fram i solens ljus.Nej
O, hur härlig sillsup är!O, hur härlig sillsup är!Till en måltids höjder,smörgåsbordets fröjder,varje sup sin vällust ger.O, hur härlig sillsup
Kräftorna sköna, dillkronor gröna,lyser så grant bland blommor och bla’r.Nubbarna ila, finna ej vila,förrän i magen störtvågen far.Gläd dig min
Skön sommar med värme vi hylla,med sprit kan man tiden förgylla,med mat våra magar vi fylla,man ledig är och full
(Även kallad: Marseljäse) Första versen:Allons enfants de la Patrie,Le jour de gloire est arrivé !Contre nous de la tyrannie,L’étendard sanglant
Vi tar ett rusHär i vårt husHelan är kommen,Hoppfalleralla.Julen är härJulgrisen ärFull som ett bär.Hej nu brinner all juleljusenTomten och
Blåsippan ute i backarna står,niger och säger att nu är det vår.Barnen de plocka små sipporna glatt,rusa sen hem under
Feta fransyskor som svettas om fötterna de trampar druvor som sedan skall jäsas till vin Transpirationen viktig e’ ty den
Nu har vi fest här i vårt huskräftan är kommen, vi tar oss ett rus!Flaskor och glas, folk i extas,
När gäddorna leker i vikar och vassoch solen går ner bakom Sjöbloms dass,ja, då är det vår! Talas: Se upp där
Jogga och lyfta och tänja sigsådana grenar är inte för mejDäremot har jag en vältränad handJag lyfter den ofta, tar
Amanda satt med en krans i håren,som ängel mild och som ros om våren.När Herman henne sin trohet svor.— men