Häll inte i örat,
ej heller i håret.
Helt fel är i armveck,
så och på låret.
Nej ska det ej sluta helt katastrofalt,
gör då som Lewinski
– ta den oralt!
Häll inte i örat,
ej heller i håret.
Helt fel är i armveck,
så och på låret.
Nej ska det ej sluta helt katastrofalt,
gör då som Lewinski
– ta den oralt!
Uppå kräftkalaset, uppå kräftkalaset,har jag en vän.Kräftan som är gästen, missar aldrig festen,hon är min vän.Läcker är hon, stilig är
En liten snaps, snaps, snaps vi tar till sillen,men stora nubbarna, nubbarn, nubbarna spars till dillenoch sköna kräftorna. Kräftorna somså
Och kräftor vi äta utan knot, fallera,mot dåligt lynne skänka de oss bot, fallera.|: Ty till var kräfteflickaen brännvinsnubb vi
Snapsen är ett märkligt ting,märkligt ting, märkligt ting.Bäst man känner ingenting,ingenting, ingenting.Vips så blir man yr i hattendagen efter älskar
Den blomstertid nu kommermed lust och fägring stor.Du nalkas, ljuva sommar,då gräs och gröda gror.Med blid och livlig värmatill allt
Små nubbarna, små nubbarnaär äckliga att se,små nubbarna, små nubbarnaär äckliga att se.Nu tar vi dom, nu tar vi dom,
Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillaallt uti dalen stilla,och snäckorna så röda, de lysa uppå sand. Jag längtar till Italien, där palmerna de ståså doftande och höga med gröna blader på,där gossen spelar lutainvid sin flickas ruta,när aftonstunden kommer med många stjärnor små. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.Jag ser i mina drömmarde silvervita strömmarmed tusende gondoler uppå den klara flod. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda skenjag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,och hur i aktern sitter,beglänst av stjärnans glitter,en späd italienska med röst så ljus och len. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillai dalen, mörk och stilla,när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.
Med järnhand styr vi våra goda nubbar,vi har järnkoll, testar våran dryck.Från järngympan här säkert ingen skubbar,ett stämjärn ger ju
Kräftan är ett litet djur,vi tackom nu så gärna,som bör sitta uti bur,med klorna kan hon spjärna.Ingen dager synes än,lyktorna
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnattenmot rymdens norrskenssky och markens snö;det gamla året lägger sig att dö . . .Ring
Midsommarsupen den är rättHURRA, HURRADen sätter på humöret sprättHURRA, HURRATill potatis, dill o´en sillabitvi höjer glasen i denna rit,Ja, nu
Det var en tvilling av det siamesiska slagetsom ej tog färre än tvenne supar i taget.Han Helan tog för att